”Vår superkraft är när vi kan jobba ihop”

ALMEDALEN ONSDAG

Psykisk ohälsa bland unga blir allt vanligare. För att vända utvecklingen vill Pillerpodden och organisationen Mind lyfta den roll de vuxna som finns i de ungas närhet har. Framför allt i skolan, där många unga tillbringar en stor del av sin tid, finns möjligheter för de vuxna att fånga upp unga som mår psykiskt dåligt. Därför ställer seminariets arrangörer frågan: vilket ansvar har skolan när unga mår dåligt?

Medverkar gör Lina Axelsson Kihlblom, skolchef Haninge kommun, Matz Nilsson, ordförande Sveriges Skolledarförbund, Erik Kochbati, vice ordförande Sveriges Elevkårer, Annika Hedås Falk, före detta rektor för Södra Latin, volontär Självmordslinjen hos Mind, Petter Iwarsson, sakkunnig på Bris, Isak Sandell, Tilia, Emma Westas Rödin, Pillerpodden.

Mind har arbetat med psykisk hälsa sedan 1931, bland annat med att sprida kunskap och driva stödverksamheter för personer som mår psykiskt dåligt. Från Mind kommer dagens moderator, Selene Cortes. Hon inleder seminariet med att visa statistik som visar att 28 procent av unga 16-24 uppger att de har psykiska symtom som rädsla, oro och ångest. Den visar också att 55 procent av alla ungdomar mellan 13 och 18 upplever psykosomatiska symtom som magont, huvudvärk och sömnproblem.

Därefter frågar hon panelen: vilket ansvar har skolan?

– Skolan är den enda plats där vi möter varenda unge i hela landet, och det är därför vi kan göra så stor skillnad där. Under mina år som lärare och skolledare har jag sett att man inte har tid att prata om psykisk ohälsa, att lärarna inte riktigt alltid har den tid som krävs för att finnas till för eleverna, säger Annika Hedås Falk.

– Skolan har en extremt viktig roll i ungas välmående. Vi ser en ökad acceptans och medvetenhet hos unga om psykisk ohälsa. Även om unga tar ett stort ansvar behöver vi också lära de vuxna att se psykisk ohälsa. Skolorna tar ett stort ansvar och gör mycket. Folk dör, men man kan göra något åt det, säger Emma Westas Rödin.

– På BRIS ser vi att om man inte mår bra i skolan så ökar risken för allt elände från A till Ö som vi vill skydda våra medmänniskor ifrån, säger Petter Iwarsson.

– För mig har skolan inte tagit ansvar. Första gången jag fick höra om psykisk ohälsa i skolan var i tvåan på gymnasiet. Då hade jag redan försökt ta livet av mig två gånger. Om man börjar arbeta med självkänsla tidigt, som jag tror är otroligt viktigt, kan det minska den psykiska ohälsan, säger Isak Sandell.

Viktigt att eleverna får tydliga mål

Matz Nilsson håller med om skolans viktiga roll och ger förslag på hur man kan arbeta förebyggande.

– Elevhälsans uppdrag är att förebygga ohälsa. Ett sätt att göra det är att konkretisera de förväntningar vi har på eleverna på ett sådant sätt att de ser vad de ska prestera och att de inte ska jämföra sina resultat med andras. Idag går en tredjedel av ungdomarna ut gymnasiet utan examen, och det skapar psykisk ohälsa på sikt. Skolan behöver också bli bättre på att vara en framtidskompass så att eleverna får ett mål, vad de vill göra i framtiden, säger han.

Lina Axelsson Kihlblom är också inne på samma linje, att tydliggöra förväntningar.

– Det känns som att vi under senare tid har levt i tron att om vi bara spetsar till allt lite så blir det lite bättre, inom alla områden. Vi måste istället skapa en känsla av att räcka till, att man kan vila i de resultat man uppnått och vara nöjd med dem. Det här är ett samhällsproblem, säger hon.

publik_MINDMånga i publiken deltar och engagerar sig i samtalet. De talar i egenskap av att vara bland annat elever, studie- och yrkesvägledare, psykologer och föräldrar. Många lyfter något som också flera i panelen nämner, att det är viktigt att skapa möjligheter för elever och pedagoger att mötas i ”mellanrummen” som naturligt skapas under en skoldag.

– Jag har alltid varit en högpresterande elev, och jag fortsatte leverera när jag mådde dåligt. Mina lärare har inte tid haft att prata, för de koncentrerar sig på andra elever, som är stökigare och som det inte går lika bra för. Lärarna måste ”bara prata” med alla elever. Det krävs inte mycket, bara att hinna skapa en relation med eleverna, säger Isak Sandell.

– Vi målar upp en svart bild här, men det är den som är verkligheten. Det tar tid att göra strukturförändringar, men vi har inte tid, folk dör nu. Det behöver inte ta tid att bygga relationer, det kan räcka att som lärare säga att klassen är välkomna att prata, både när de mår bra och när de mår dåligt. Då har man initierat en relation, där eleverna har pratat redan när de mår bra. Man kan inte sitta på sin kammare och tänka att det är en fas. Man måste gå dit ungdomarna är. Vuxna behöver ta ansvar att initiera samtalet, säger Emma Westas Rödin.

Mer samverkan för ungdomarnas skull

En studie- och yrkesvägledare i publiken lyfter att skolan visserligen har ett stort ansvar för de ungas välmående, men att det också finns fler instanser som borde ta mer ansvar.

– I samhället ser vi en ökad press och stress, och när man är pressad och stressad vill man att någon annan tar ansvar. Skolan har tagit ett enormt ansvar för de ungas psykiska hälsa, men jag tror att skolan ibland måste säga stopp, för det måste vara fler som tar ansvar.

Petter Iwarsson och Lina Axelsson Kihlblom håller med.

– Vi alla har ett ansvar, vår superkraft är när vi kan jobba ihop, säger han.

– När vi kastar över bollen ska vi säga ”vi håller i bollen båda två”. För den som är utsatt blir det ett virrvarr av olika instanser som lärare, elevhälsa och BUP. Men om vi skapar en samarbetskultur finns det mycket att vinna, säger Lina Axelsson Kihlblom.

– Vi måste lyfta fram skolor och huvudmän som är bra på detta. Jag tror att det går att lyfta fram dessa så att vi kommer vidare i diskussionen, säger Matz Nilsson.

En elev i publiken berättar att hon skulle ha varit hjälpt av en större samverkan eftersom hon fick ta en alltför stor del av ansvaret själv när hon mådde dåligt.

Från publiken kommer en fråga om vilka skyddsfaktorer som kan förhindra psykisk ohälsa.

– Jag känner att man måste arbeta med elevernas självkänsla. Den ska vara en del av ett ämne eller på annat sätt självklart vara en del av skolan. Att prata om identitet och psykiskt mående, säger Isak Sandell.

– Vi på Pillerpodden frågade kuratorn på en av Uppsalas största gymnasieskolor vad hen skulle vilja göra för att hinna få kontakt med fler elever. ”Jag skulle vilja se alla i samtalsgrupper”, blev svaret. Vi testade sådana samtalsgrupper, och 20 procent av eleverna ökade sin närvaro, säger Emma Westas Rödin.

Hur skapar vi tid för mellanrummen?

Selene Cortes återkopplar till de mellanrum, alltså de relationer som skapas mellan lärare och elev utanför undervisningen, som flera gånger lyfts som viktiga tidigare under samtalet.

– Har man som skolpersonal resurser, verktyg, uppdrag att ta sig tid för dessa mellanrum?

– Man behöver inte komma med en massa råd och lösningar utan bara lyssna. Det kan man träna in, man kan lära sig tekniken att lyssna, säger Annika Hedås Falk.

– I min verklighet är det viktigt att jaga resultat, så ibland kanske vi glömmer den här relationen. När svensk skola ansågs vara en av de bästa i världen var det fler som kom in på gymnasiet, vi hade mer känslan av att alla ska med. Idag tror vi att om vi sätter press på ungdomar så presterar de lite bättre, men tji fick vi, säger Lina Axelsson Kihlblom.

#Almedalen #Almedalen 2017 #Elevhälsa