Blogg: Vad kan hjärnstudier lära oss om språkinlärning?

Det här är den femte delen av gymnasiets utvecklingsblogg. De andra inläggen kan du läsa här. Innehållet är författarens.

Vad kan hjärnstudier lära oss om språk och språkinlärning var titeln på den föreläsning som Annika Andersson, universitetslektor på Linnéuniversitetet inom området kognition, höll på NCS konferens för språk-, läs- och skrivutvecklare.  

Annika Andersson inledde med att beskriva hur inlärning sker först när hjärnan fokuserar och bearbetar material som erbjuds. Därför är ett klassrum där eleverna avbryter och ställer frågor ofta bättre än ett tyst – eftersom läraren då vet att en bearbetning pågår.

Hon påpekade också att tvåspråkiga barn inte är senare i utvecklingen av sina språk jämfört med jämngamla enspråkiga barn. Detta är en viktig kunskap att bära med sig då det innebär att varje gång man är orolig över språket hos en tvåspråkig elev så menade hon att det är en språkstörning och inte en effekt av att man är flerspråkig för det ska inte innebära något problem.

Hon förklarade också att språk- och kunskapsinlärning alltid stöds av att elever med ett annat modersmål än svenska även får chans att utvecklas inom sitt modersmål. Detta innebär att det är viktigt att vi lärare informerar föräldrar om vikten av att behålla modersmålsundervisningen då det annars lätt blir en klassfråga enligt Annika Andersson. De föräldrar som har hög utbildning tycker att förstaspråket är viktigt och ser till att deras barn får modersmålsutbildning. De med lägre utbildning väljer bort modersmål och på det viset försvårar de för sina barn att lyckas generellt i skolan istället för att hjälpa. Om man tycker att människor som kommer till Sverige ska behålla sina språk då måste vi stötta första-språket. Men vill vi att de ska lära sig svenska så fort som möjligt så måste vi också stötta modersmålet eftersom det är det som gör att det blir lättare att lära sig begrepp.

Vidare beskrev Annika Andersson att vi människor använder hela hjärnan hela tiden, till och med när vi sover. Däremot använder vi olika delar olika mycket vid olika tillfällen. Eftersom det finns en särskild del för språkanvändning är det viktigt att använda den för om man inte får språket när man är liten så blir inte den delen av hjärnan användbar för just det. Då används den delen till något annat och det blir svårare att “ta tillbaka” den. Det är därför det är viktigt att jobba med språk tidigt.

Hos människor som får samma slags input så är det de som redan har ett språk som lär sig ett nytt språk snabbast. Om man redan har ett begrepp för blomma eller för rädd så blir det lättare att lära sig de nya begreppen, detta eftersom kopplingarna i hjärnan kring betydelsen redan finns. Detta kan givetvis också användas medvetet av lärare genom att resonera kring synonymer och på så vis bygga vidare på befintliga hjärnkopplingar.

Små människor är – helt tvärtom vad vi oftast tror – inte snabbast på att lära sig men de lär sig mest. Till skillnad från små barn använder vuxna sig av medveten inlärning, vilket är snabbaste sättet att lära sig något. När man ska lära sig köra bil tänker man aktivt på hur man trycker ner kopplingen eller blinkar när man ska sakta farten och svänga. Det som i början är medveten och aktiv inlärning blir sedan efter ett tag automatiserat. Omedveten inlärning är mer känslig för hjärnans formbarhet så den blir vi sämre på med stigande ålder, men vi blir då istället bättre på den medvetna inlärningen.

I ett experiment testades publikens förmåga att komma ihåg ett antal snabbt uppvisade ord. Samtidigt som orden visades ställde Annika Andersson en fråga som skulle besvaras med ja eller nej. De olika frågor som ställdes berörde huruvida ordet stavades med stor eller liten bokstav, om ordet rimmade på något ord eller om det som ordet betecknade fanns i ens hem. Här visade det sig väldigt tydligt att ord där man vid uppvisandet fick koppla till sitt hem och sitt liv fastnade, medan de ord där man endast skulle avgöra stavning eller rim inte fastnade. Den personliga kopplingen skapar en bearbetning som ger bättre inlärning. Med andra ord: det vi kan knyta till oss själva är det som vi lär oss snabbare, vilket gör det extra viktigt att ha möjlighet att knyta begrepp till sitt starkaste språk eftersom man då också kan knyta det även till andra saker som man redan kan och känner till.

Publiken fick också se hur hjärnan försöker förstå de stimuli den får och skapa en verklighet av detta; den så kallade McGurk-effekten. För människan är det lättare att särskilja ljud när de kombineras med ansikten och munnen som uttalar ljudet. Om man ser en mun som gör V så uppfattar man V. Detta innebär enligt Annika Andersson att det blir mycket viktigt för den som undervisar elever som har svenska som andraspråk att man ska artikulera väl. Då ger det extra stimuli och det blir lättare för eleven att avgöra vad det är som faktiskt sägs. Läraren bör alltså alltid titta på sina elever och inte vända ryggen till.

Annika Andersson avslutade sin spännande föreläsning med att beskriva hur hippocampus fungerar. Hippocampus är det område i hjärnan som bildar nya minnen. Befästandet av inlärningen sker bäst när vi sover, men också när vi tränar. Hippocampus har så kallade receptorer som tar upp ämnet kortisol. Får man en lagom utsöndring av kortisol så blir man skärpt. Får man mycket för att man är stressad så blir hippocampus fysiskt mindre och man kommer inte ihåg lika bra. När man är i fysisk stress och man behöver komma ihåg som allra bäst så innebär detta alltså att man kan komma ihåg som allra minst. Annika Andersson påminde oss om att vi kan stötta våra elever och förklara att allt detta handlar om stress och att eleverna faktiskt behöver vila och sömn för att få lättare att lära.

Här kan du komma i kontakt med Annika Andersson och läsa hennes publikationer.

 

Maria Bivesjö, utvecklingsstrateg AcadeMedias gymnasieskolor

#Utveckling Gymnasiet

Vi gillar diskussioner och svarar gärna på frågor. Här kan du läsa om hur vi hanterar kommentarer i våra digitala kanaler